söndag 11 augusti 2013

Langhe Nebbiolo 2011 (Giuseppe Rinaldi)


Dags att prova Giuseppe Rinaldis LN 2011 och ett gyllene tillfälle utkristalliserar sig att skaffa en överblick över de tre senaste tillgängliga nebbioloårgångarna i Langhe, där nebbiolon från en av Piemontes (Italiens, Europas, världens..?) stabilaste vinodlare får utgöra ett jämförande kalejdoskop över 2009, 2010 och 2011 för oss att ta en närmare titt på.
Först en kort sammanfattning av hur de här tre åren, i stora svepande drag, vädermässigt har tett sig i Langhe:

2009 - Snörik och ovanligt kall vinter. April var sval och riktigt blöt med upptill 300 mm regn på sina ställen, blomningen kom igång någon vecka senare än normalt. En synnerligen het maj satte fart på den vegetativa tillväxten och även juni och juli var mycket varmare än normalt men med få eller inga hageloväder. Augusti kom att bli den hetaste sedan 2003 och värmen fortsatte till mitten av september då det började regna och den fenoliska mognaden avstannade. Nebbiolo plockades från mitten av oktober.

2010 - Tack vare en mycket kall höst och vinter brukar 2010 sticka ut i årgångstabellerna med en av de lägsta årsmedeltemperaturerna det senaste halvseklet (11,5°C). Tillväxtperioden, från mars till september, var dock av närmast klassiskt piemontesiskt snitt där april, maj och juni var svala och blöta medan juli var mycket torr och het och augusti var fuktig och varm. September var regnig och de sena druvorna (läs nebbiolo) skördades inte förrän mot slutet av oktober då det torkade upp. Ett år då odlarna var oroliga för druvmognaden, snarare än syranivån.

2011 - Det här verkar vara året då man på allvar börjar tala om att en reell klimatförändring faktiskt håller på att äga rum i Piemonte och Italien. Giorgio Conterno (Paolo Conterno) för en mycket noggrann och detaljerad årgångsstatisik och han hävdar att 2011 var extremt på många vis.
I mars regnade det dubbelt så mycket som 2009 och 2010. April var riktigt het, nästan som beryktade 2003 - när början av april är så här varm talar man om "falsa estate" eller falsk sommar - och april och maj var de regnfattigaste han minns (3 mm totalt i Monforte). Nebbiolo blommade 9-10 maj och knoppades redan veckan efter - 15 dagar tidigare än 2010. Juli och första veckan av augusti var de kallaste på länge och det regnade en hel del medan resten av augusti och hela september var extremt heta med dygnsmedelvärden på hela 10°C över det normala. Undantaget 2003 så var det på vissa platser varmare under den här perioden än det varit sedan 1895. Skördearbetet fick företas tidigt på morgonen på grund av hettan och de tidiga sorterna som dolcetto for illa av värmen. Nebbiolo skördades redan i mitten av september.

Giuseppe Rinaldis Langhe Nebbiolo är gjord på druvor uteslutande från Ravera, på gränsen till Novello men från ett stycke mark till fullo beläget i Comune di Barolo. Pratar man med andra odlare i Langhe så har förstås nästan alla bara gott att säga om Rinaldis viner i allmänhet och hans lägen i Ravera i synnerhet, som en del hävdar har en närmast gudagiven förmåga att klara sig undan hagel och att inte fara illa under de svåra åren. Det här har kommit att bli ett av våra absoluta favoritviner, alla kategorier, så vi är i vanlig ordning spända på den nya och i det här fallet en smula sära årgången.


Alla former av oro är dock obefogade. 2011 visar genast upp hela sitt register och allt finns där: de syrliga vinbären, de söta jordgubbarna, det nygarvade lädret, den ångande tryffeln, den parfymerade maraschinon, den salta mineraliteten, den grönörtiga kryddigheten. Där 2010:an behöver luft och omsorg för att komma igång ställer sig 2011 direkt på tå och sjunger ut för full hals. Även 2009 kommer loss tämligen omgående men upplevs klart mera stängd smakmässigt. För 2011:an upplevs särdeles generös även i munnen och skulle lätt kunna misstas för det mognaste glaset i trion. Tanninerna är klart mjukare och mera avslipade än de äldre syskonens, syrorna något mera dämpade än framförallt 2010 som skolboksmässigt upplevs som den klart stramare av de tre. Men skillnaderna är på intet sätt gigantiska, de här vinerna har mycket mer gemensamt än vad som skiljer dem åt. Renheten, autenciteten, elegansen och den höga kvaliteten lyser igenom goda såväl som sämre årgångar. Ett signum för en topproducent.

Underbara viner rakt igenom. 2009 och 2011 kanske mer lämpade för snar konsumtion och 2010 den lite kärvare långliggaren i gänget. Jag är glad över att ha bunkrat upp rejält av samtliga och ser till min förvåning att 2011 fortfarande verkar finnas att köpa hos BB Vin. Annars brukar de finnas kvar förbluffande länge hos BaroloBrunello.

Lessrof var tidigt ute och lugnade oss med sin rapport.

15 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Fin tajming!

Vi är uppenbarligen extremt årgångskänsliga och tyckte faktiskt att 11an var i varmaste laget, inte lika frisk, som du skriver är syran mer dämpad. Visst är det gott ändå, men för oss känns 11an inte som ett absolut nödvändigt merköp.

10orna däremot... perfekta!

Italienska viner sa...

Bredvid varandra har jag faktiskt svårt att utse någon favorit.
Det finns mig veterligen inte så många andra LN på den här nivån så jag betraktar nog merköp i alla årgångar som mer eller mindre obligatoriska..

/Patrik

Finare Vinare sa...

Kalla oss gärna hopplösa årgångstorskar, men förutom producentens suveräna handlag är det något särskilt med fräschören och transparensen i vissa år som vi går igång totalt på.

Nä, vilka andra LN på den här nivån? Mascarellos? Cappellanos? Giacomo Conternos?

Ingen av dem lär väl gå att få tag på ändå ;)

Tomas sa...

2010 Bartolo Mascarello LN är suverän! Till stora delar unga stockar från Cannubi. Kraft, elegans och fräschör.
Jag gillade även Cavallottos 2010 LN.

Italienska viner sa...

Mascarellos LN har vi visserligen bara provat 2006:an av och den vill jag minnas som snopet anonym och svår att komma in på livet. Cappellanos är väl tekniskt sett en Nebiolo d'Alba med druvor från en halv hektar i Novello som man aldrig lyckas komma över. Giacomo Conternos Cerretta provar vi förstås gärna fast då stoppar nog inte 179 DKK särskilt långt..

/Patrik

Lessrof sa...

Det är just detta som gör det extra spännande och svårt med vin. Man kan inte döma ut en hel årgång generellt.
Kul att ni också tyckte att denna levererade trots mindre stringens. Man hade blivit besviken om det blivit en ny Monvigliero-09-upplevelse. Som sagt, vad hittar man i den här klassen för det här priset oavsett om 09 och 10 har lite mer av stramheten vi normalt gillar?

Italienska viner sa...

Inte mycket. Rör man sig norrut i Piemonte finns förstås Sella, Ferrando, Antonioli et al, fast riktigt på den här nivån rör de sig kanske mera undantagsvis.
Annars är det Montalcino och riktigt bra rosso som gäller - Cerbaiona, Salvioni - och som ligger någon dansk femtiolapp högre i pris. Montevertine är ju en dryg hundring dyrare nuförtiden, gubevars...

/Patrik

Vinosapien sa...

klockar ju in på 200dkk och bortser man från nebbiolo hittar jag godsaker från sicilien i form av il frappato och gamla goda vigo.

men är det nödväntigtvis nebbiolo är alternativen försvinnande få...roagna kanske?

Finare Vinare sa...

Det är sant. Roagnas Langhe Nebbiolo är riktigt bra och går ju att få tag på både via SB och Atomwine. 05an var lyckad och nysläppta 06an måste givetvis testas.

Men... Rinaldi-klass är det ändå inte.

Vinosapien sa...

det så klart...men då skulle man ju bara dricka rinaldi-barolo också;)

Italienska viner sa...

Nej, och all heder åt nerello och frappato men som sagt det här är något annat.

/Patrik

Italienska viner sa...

Dag 2 känns 2010 i stort sett helt oförändrad, fortfarande relativt tajt, någon kanske skulle drista sig att säga oförlöst. I 2009 har en liten sojaton börjat smyga fram ur kulisserna och 2011 skiner på i samma stil som igår - lite sötare, lite rundare och mjukare.
Nördig reflektion: ingen av flaskorna innehåller några fasta partiklar såsom druvor, skal, stjälkar etc, som annars ofta är brukligt i vinerna från Rinaldi.

/Patrik

Lessrof sa...

Synd man missade 10:an. Suverän liverapportering och jämförelse. Du tror inte att det kanske finns någon läsare som tycker att vårt intresse är lite nördigt oavsett fasta partiklar eller ej :)
Man undrar förresten hur Rinaldis baroli -10 blir. De går väl inte att dricka före 2025..

Italienska viner sa...

Jag utgår från att man redan initialt själv är lite smånördig om man kollar kommentarsfältet på en sådan här post...;)
Re:Barolo-10 - Säg inte det! Rinaldis drickbarhetsindex ligger så pass högt att jag redan nu skulle våga gissa att det är sublima grejer på gång. Om du inte redan gjort det så läs "So you want to..." hyllning till 2010-fatproverna:
http://soyouwanttobeasommelier.blogspot.se/2012/10/a-visit-to-marta-rinaldi-and-her-dad.html

/Patrik

Morten Pedersen sa...

Mye flott å lese om vin her og Italienske viner er jo bare blitt mere og mere populære.