lördag 24 augusti 2013

Återseenden


Barolo Marcenasco 2004 (Ratti) Det här är väl ett alldeles förträffligt vin att använda som lackmuspapper för att se vilken riktning ens smaklökar tagit de senaste åren? Vi gillade Marcenasco-04:an skarpt när den dök upp för fem år sedan men har inte köpt några fler Ratti-barolo sen dess, eller ens provat någon av de senare årgångarna. Och inte oväntat så rodnar lackmuspappret rejält...
Visst är det här gott, men är ett vins enda uppgift att vara "gott"? Det känns som vinvärldens Måns Zelmerlöv där varenda ojämnhet och blemma är tillslipad och fixad så att ingen ska ha något att reta sig på. Inget vulgärt uppspacklat eller plastikopererat utan bara välkammat, korrekt och artigt. Som en slät, jämn och nylagd autostrada där det är glest mellan avfarterna och möjligheterna till plötsliga och spontana infall är få eller icke existerande. Vi dricker det till kalvryggbiffar med kantarellsås och det fungerar ypperligt. Men det gör det å andra sidan även till torta della nonna-biten efteråt...


Rosso di Montalcino 2009 (Cerbaiona) Visst är 2009:an lite varmare och lite rundare än exempelvis 2008 och 2010, men liksom fallet med Rinaldis LN-11:a så är det här ändå bland det bästa som går att hitta i sin klass och långt bättre och intressantare än mången brunello som står att finna på marknaden. Frukten är förhållandevis stor och mörk medan syrorna ligger någon nivå lägre än "normalt". Druv- och traktskaraktäristiken är omisskännligt utmejslad men aningen grövre så än hos de två jämförda årgångarna. Men en mycket intagande och charmerande sangiovese är det, i alla händelser. Till vår bonniga meny med en tallrik tortiglioni al ragù följt av panerade petti di pollo och en rejäl skål oljedrypande fagiolini känns det svårt att föreställa sig en mera harmonisk matchning. Dagen efter har det kommit ihop sig ytterligare och växt ett snäpp till följd av lugnet, besinningen och eftertanken som det utstrålar. J-ligt goa grejer!



Dolcetto d'Alba 2007 (Roagna) En glömd flaska som jag ärligt talat trodde var helt passé men Roagnas dolcetto är ju minst sagt speciell i sin långmacererade och lite oxidativa stil, och trots sin ålder vid relativt god vigör, skulle det visa sig.
Här finner vi förstås mognad, men en tämligen finstämd, klassisk och förvånansvärt aristokratisk sådan. Söt tuggtobak, svarta körsbär, kärva plommonskal, mockajacka och lakritspipa i passabel samklang med den rundnätta munkänslan och de lättviktiga 12,5 procenten alkohol, gör att man nästan skickar tankarna i riktning mot gammal ädel bruks-claret som den månne tedde sig när det förra seklet var ungt. Skön sniff och viss mörk, mjuk oral njutning men för fruktfattigt och syradämpat för att komma undan som matvin och vara något att fullt ut räkna med vid middagsbordet.

8 kommentarer:

Lessrof sa...

Vinvärldens Måns Zelmerlöv :))
Välbehövligt i dessa Bressantider.
Skall man låta Cerbaiona 09 ligga då? En stackars ensam flaska kvar här hemma.

Italienska viner sa...

Jo, Pietro Ratti är ju nästan lika slätkammad som sina viner men hans politiska ståndpunkter är, som sig bör, höljda i ett dunkel. Eller förresten så skröt han om att han specialtillverkade jeroboamer med Rocche-barolo till Silvio när vi var där för några år sedan..

En flaska är hopplöst, lika bra att knäcka stackaren på frukt-uppstudsen, enl mitt förmenande.
;)

/Patrik

Finare Vinare sa...

När man får smak/dricka mogna äldre årgångar (typ 1990 och äldre) från Ratti så är de väldigt eleganta, klassiska och burgundiska.

Det verkar vara under 00-talet som stilen förändrades och blev mer tillgjord. Exempelvis nollsexan blev man ju enbart irriterad på - mycket mejkat kladd där som inte har i vin att göra. Sen var det tack och ajöss!

Vi har (gaaaaaaaahhh) sex 04 Marcenasco kvar, plus en Conca och en Rocche. Eftersom du inte skriver något om mognadstoner får de väl ligga till sig! Eller kanske dyker de upp på en någon mejlinglista inom kort? ;)

Italienska viner sa...

Vi köpte en laddning 98:or (3 normale + 3 Rocche) som druckit jättefint de senaste 3 åren. Annat, mera personligt och elegant stuk redan där.
Drick av era 6 nollfyror med jämna mellanrum till onsdagsragùn eller torsdagspizzan, jättegott vin, som sagt, om än väl ljudlöst och übertrimmat. Marknadsvärdet är väl trots allt begränsat så länge Philipson fortsätter att pumpa ut senaste årgångarna (2009 - huh!)för 149DKK.

/Patrik
/Patrik

Finare Vinare sa...

Sant, men Philipson skickar inte till Sverige. Vi gör ett försök till SB-pris och känner lite på efterfrågan.

Även 2000/2001 var helt ok som vi minns det från 2009, om än kanske inte med samma definition och finess som äldre buteljer.

Sedan har vår smak blivit mer kräsen sen 2009 när det gäller ekhantering. Bäst att skiljas nu.

Italienska viner sa...

Det är svårt att värja sig mot fruktsötman i Marcenasco dag 2. Inga mognadstoner men en överdrivet söt frukt - borderline-sliskig. Hade jag haft 6 flaskor kvar hade jag nog försökt sälja dem...

/Patrik

Finare Vinare sa...

Den här 04an verkar faktiskt komma runt och bli lite roligare med tid. Aromatiken är öppen med menthol, hallonlakrits och cola, men vinet har stramat upp sig en smula i munnen och dricks riktigt fint till en gammeldags köttfärslimpa med gräddsås och rödvinbärsgelé. Glad överraskning när man möter vinet utan förväntningar!

Finare Vinare sa...

Det är på egen hand man av känner kladdet, så mat är ett måste... och det är det mötet som blir roligt, egentligen inte vinet i ensam huvudroll.