DN Söndag hade ett uppslag senast där de lät en samling sommelierer tipsa om olika juliga smakkombinationer. Lovvärt initiativ men tyvärr ganska stiffa och icke-revolutionära semi-empiriska rön av typen: "sauternes och blåmögelost", "Moscatel de Setúbal och knäck", "riesling och sill" osv. Fast Maximilian Mellfors' tips om "orange vin och julskinka" stack förstås ut. " Äpple och fläsk är ju gott ihop, så jag tycker att orange vin till julskinkan passar väldigt bra" säger Maximilian.
Såvida inte det särskrivna "orange vin" är någon alldeles ny vintyp som jag inte känner till, så måste jag nog invända att alla orangea viner inte smakar likadant. Jag skulle nog kunna drista mig att påstå att inga av de orangeviner jag provat smakat alls likadant, och förmodligen skulle endast en handfull av dem trivas något sånär ihop med en julskinka. Skulle en hipp Stockholmssommelier komma undan med att tipsa om något så diffust som "ett rött till entrecoten" i landets största morgontidning? Är vi ännu ett tröttsamt fall av varumärkesbyggande på spåren, där man tar alla tillfällen i akt för att förknippa sitt namn med en företeelse?
Hur definerar man förresten ett orangevin - ett vin gjort på gröna druvor där musten under en längre period haft skalkontakt? I så fall kvalificerar sig sällan viner gjorda på bleka och tunnskaliga nosiola som särskilt orangea, oavsett hur lång skalkontakten varit - Foradoris ljuvliga amforajästa Fontanasanta 2010 är ju, trots flera månaders skalmaceration, alldeles blekgul. Vilàrs Nosiola 2010 utger sig visserligen inte för att vara ett orangevin, utan har i stället efter en kort kallmaceration fått en post-fermentation-maceration, på bottensatsen fram till februari/mars.
Härligt vin, hursomhelst! Här finns all den äpplighet som en julskinka kan tänkas kräva, och stråk av torkad aprikos och mandel därtill. Finstämd och elegant näsa som trivs bäst när temperaturen stigit en smula. Munnen är lätt viskös med en guläpplig fruktprofil, dämpade syror som sjunger i mellanregistret och massor av mineralitet. Mycket bra och användbart, precis som stallbrodern Marzemino 2010. Kostar 99 DKK hos Cibi e Vini.
3 kommentarer:
Strålande inlägg Patrik. Jag måste också tillstå en viss förvåning över att DN:s söndagsbilaga når det skånska inlandet redan på måndagen. Jag tror du har alldeles rätt i din skarpögda observation beträffande varumärkesbyggande. Jag ser det också som ett utmärkt exempel på DN:s förmåga att ständigt vara mainstream med en liten, och till absolut intet förpliktigande, radikal eftergift. "Mainstream with a twist"
Vinet låter verkligen intressant. Nosiola är ju onekligen en riktigt fin druva och Vilars tolkning verkar ju vara klockren. Lite förvånande att druvan lämpar sig så väl för vinifiering med skalkontakt. Normalt är det ju tjockskaliga druvor som är melodin men med Fordadoris och Rosis viner behövs ju knappast några ytterligare argument.
Joråserrö, Ingvar. Bara det blåser en brisk nordan, som i måndags, så har brevduvorna medvind och vi kan således njuta vår DN redan på måndagskvällen! Jag förstår att det är svårt att förstå för någon boende i de västligaste tassemarkerna av Skåne. Vill du kan jag scanna en kopia och skicka till dig?
Vilàrs nosiola är mycket bra. Kanske trots allt inte klockrent till julskinkan men faktiskt ett ypperligt wienerschnitzelvin!
/Patrik
Skarpögt sa Bull.
Och välformulerat som alltid.
Skicka en kommentar