Grignolino 2013

Det fanns en tid då våra erfarenheter av grignolino begränsade sig till Nisse Liedholms strama, småsnåla och snipiga Monferrato Casalese-variant och Fontanafreddas ogina, kartiga Cireseto. Knappast kandidater till att få någon att gå i spinn och löpa vidare med den här druvan. Ingen normalt funtad människa ger sig väl ut på någon febril grignolinojakt efter Wine Searchers beskrivning heller..? När vi sedermera snubblade över Nadia Verruas (Cascina 'Tavijn) högst personliga tolkning blev vi däremot handlöst förälskade. Här talar vi om ett vin som spritter av energi och verkligen känns levande, med en mycket lättälskad aromatisk palett och en rustik men likafullt elegant, i vissa årgångar närmast vitvinslik, struktur. Nu har det blivit dags att prova den, för oss, femte årgången av Grignolino d'Asti - nämligen 2013. Den här gången kunde vi inte köpa den hos Cibi e Vini som vi brukar, flaskorna hann nämligen aldrig ens landa på hyllorna utan köptes upp direkt av ett par hippa restauranger i Köpenhamn - det här är nämligen plötsligt glödheta saker på hipsternästena nu för tiden. Jättekul för Nadia och för Fabio, synd för oss...

Grignolino d'Asti 2013 (Cascina 'Tavijn) Och det är i ärlighetens namn inte särskilt svårt att förstå att det här är något som lätt kan bli populärt när folk väl får smak på det. Här ryms nämligen alla de attribut som blivit så i tiden i somliga kretsar på sistone, vad beträffar lätthet, drickbarhet, renhet, autenticitet och traditionalism. 2013 känns som den mest välmakade årgången hittills, främst på grund av sin frapperande renhet. De ljusa, rödlätta bärtonerna som aldrig på något vis känns triviala eller ytliga känner vi igen sedan tidigare. Likaså den pigga syrligheten och de nypande tanninsticken. Däremot känns alltsammans som en obetvinglig entitet, en ytterst harmonisk symbios, i ännu större utsträckning än tidigare. Det här är fullständigt magiskt och avväpnande på alla plan. Jag dristar mig till att påstå att om man inte gillar det här så är det något fel på en... De 2000 producerade flaskorna lär inte stoppa på långt när.

Crevijn [NV] (Crealto/Cascina 'Tavijn) Det andra glaset hyser en ännu rarare variant av grignolino anno 2013: Nämligen ett samarbete mellan Cascina 'Tavijn och de i stort sett nästgårds belägna Crealto, helt osvavlad grignolino från basso Monferratos böljande kullar. Låt mig på en gång säga att det är närmast omöjligt att föreställa sig att vi har att göra med samma druva, och i viss mån samma druvor, som i Nadias solo-juice, och att det vi har i de båda glasen dessutom är framställt på i stort sätt samma vis. Det här är så mycket mörkare, så mycket stramare, med en distinkt olivsälta, den extra procenten alkohol tynger dessutom ner helheten en smula. All tyngd (observera: nu jämför vi med den supersprittande normale-grignon!) skänker brygden en extra air av seriositet och ett djupare uttryck. Det här är synnerligen ren, förhållandevis mörkfruktig juice med struktur - mycket spännande tolkning av den här banaliserade druvan. Måste jag välja tar jag dock Cascina 'Tavijn-grignolinon, alla dagar i veckan!