fredag 19 september 2014

Gattinara Riserva 2006 (Paride Iaretti)


Jodå, visst dricks det fortfarande en hel del vin här hemma. Och en och annan anständig och fullt bloggvärdig flaska slinker också ned för de lucchesiska struparna emellanåt. Det är bara inte så ofta man har tid att skriva några längre och djupsinnigare utläggningar om dessa nuförtiden. Det mesta i vinväg som ger oss någon form av kick brukar dock hamna på Instagram med en kort, men kanske inte alltid så särskilt kärnfull not, om någon mot all rimlig förmodan skulle råka vara intresserad.

Fast i kväll gick det inte längre att värja sig, det här är så fantastiskt ljuvligt att dricka att lutorna bara måste stämmas upp, sonetterna slipas på, kandelabrarna tändas, duka fram med remmare och det nypolerade bordssilvret, sätt trumpeterna till läpparna och låt fanfarerna smattra, in med kalvsteken i ugnen, red av den gräddiga svampsåsen, drössla persilja över pressgurkan... Ja, ni fattar.

Paride Iarettis Gattinara är i sin stil förstås av det rent traditionella slaget. Han använder sig av gamla och stora fat till sina viner men frukten från de allra yngsta stockarna låter han ligga något år på begagnade barriques för att få lite mer luft - Paride är en pragmatiker som vill att resultatet ska bli så bra som möjligt och verkar vara befriande obekymrad om den tröttsamma skyttevärnspolitiken som så ofta råder på traddo-/modernistantagonisternas vädjobana.

Och Jesus Maria vad han har lyckats få till sin 2006 riserva! Frukten är strålande intensiv men hela tiden föredömligt tyglad i såväl näsa som gom. Garnityret utgörs av en subtil, men mycket väldefinierad floralitet som förstås främst för tankarna till viol och lätt torkade rosor. Men det är mineraliteten - detta förhatliga uttryck som av så många avfärdas som icke-existerande och av samma personer allt som oftast anses höra hemma på samma ordbajsarsoptipp som terroir, naturliga viner och osvavlat - som får änglarna att sjunga i det här glaset. För begriper man inte att den sickelformade dalgången från Gattinara via Ghemme till Boca heter Valferrana (Järndalen) av en anledning när man dricker det här vinet, ja då bör man kanske hålla sig till mer endimensionella grejer som glögg och champagne. Här är nämligen de järniga tonerna så tydliga att jag är övertygad om att man skulle kunna dra glaset sidledes med en magnet. De rikligt förekommande och så snyggt rabarberslanka syrorna lägger liksom sista handen vid det här lilla mästerverket.
I det närmaste fullkomlig förälskelse!


11 kommentarer:

Henrik sa...

Underbart! Förutom formuleringen med magneten är det helt ljuvligt att få ta del av sann entusiasm och drabbas av att försöka för sig själv frammana smaker och dofter.

Italienska viner sa...

Vad var det för fel på magneten?? Den var jag själv väldigt nöjd med. ;)

/Patrik

Frankofilen sa...

Magneten är alldeles perfekt, helt klockren. Precis som posten i övrigt. Bravissimo! Underbart med lite passion i bloggosfären igen.

Vinosapien sa...

studierna gör dig gott. sicken fantastisk berättelse att ta del av till morgonkaffet...

Henrik sa...

Uttryckte mig möjligen grumligt ... "Förutom formuleringen" avsåg att berömma även resten av texten. Magneten var ren poesi, du har all anledning att vara nöjd.

Italienska viner sa...

Men asch, jag rodnar. Låt mig bara tillägga att priset för den här praktfulla skapelsen landar under en europeisk tjuga. Maken till upplevelse för de pengarna hittar jag bara i Alto Piemonte och Monferrato. Ja, och så i enstaka fall i Friuli/Carso, Basilicata, Campania, Sicilia, Lombardia, Liguria...;)

/Patrik

Janne sa...

Och jag blev väldigt förtjust i den här formuleringen: "...ja då bör man kanske hålla sig till mer endimensionella grejer som glögg och champagne" :)

Piu Rosso sa...

Elsker dette indlæg!
Jeg ved ikke rigtig - er der ikke lidt for meget dagbladsanmeldelse og parkeragtig hurtighed og entydighed over det instagram..? Der føles lidt ensomt her i blogosfæren for tiden, men jeg forstår da det besnærende i hurtigt output og dialog.
Tak igen for et flot indlæg!
vi snakkes, VH Niels

Italienska viner sa...

Janne - Skrev först "glögg och franska viner" men man vill ju inte bli anklagad för att generalisera.

Niels - Du har förstås helt rätt. Instagram känns ju ytligt värre och dessutom flyktigt som en acetonstråle - en bild verkar knappt behålla sin aktualitet över dagen. Men det verkar som den lilla diskussion som trots allt finns kvar har flyttat dit?
Tack själv!

/Patrik

Anonym sa...

Fantastisk lesning. HVor får man tak på dette vinet?

Italienska viner sa...

http://www.callmewine.com/it/

/Patrik