lördag 17 maj 2014

Oligocène 2005 (Philippe Gimel) & Leuchtenburg 2012 (Erste+Neue)


Det har ju varit en hel del Gimel i den svenska vinbloggsetern den senaste tiden. I sammanhanget har ett utav hans tidigare vin; Oligocène 2005, nämnts och det slog mig att vi ju faktiskt har ett par flaskor av just det här liggandes i gömmorna. Således intressant att se vilka stordåd som det här vinet kan uträtta en solig fredagskväll då vi återigen luftat Webern och de robusta karrékotletterna fått dansa en yster dans på det glödgade grillgallret.

Och visst är det en solid, mörk grenachefruktig vägg av kirsch, piptobak, marsipan och en handfull bioäpplen som möter oss redan vid första sniffen. Fint samlad doftkomposition - harmonisk, rustik och distinkt på samma gång. I munnen härskar sötman. Jag kommer inte förbi det. Oligocène är ett i alla stycken välgjort, vitalt och gott vin men man tröttnar snabbt på fruktsötman. I kombination med de 15 procenten alkohol är detta mer än vad en klenis som jag kan tåla. Man måste möta upp med en rejält söt glaze för att det överhuvudtaget ska fungera till vår grillade karré och kanske en honungs-/senapsdressing, eller något slikt, till salladen? Ett glas sedan är man i vilket fall som helst nöjd.


Andra kvällen är intrycken snarlika - trevlig sniff men alltför sötsmetig mun. Jag är uppenbarligen ingen "grenachelover"... Ikväll har vi istället, minst sagt; Yang i glasen:


Südtyrolsk vernatsch, eller kanske hellre det italienska namnet schiava, är en lätt och spänstig spelare på samma plan som sydrhônska grenacheblends kan te sig täta, tunga och trögflytande. I Erste+Neues version är den dessutom, i mångt och mycket, närmast av rosato-karaktär. Här finns liv, glädje och energi i den grönörtiga, liksom färska, doften. Syrorna spritter och den kalkiga texturen är nästan vitvinslik, även om frukten har ett ganska mörkt spektrum. Till en saftig kyckling på grillen briljerar det här, förstås, och flaskan töms i ett huj. Ett vin man blir glad av.

Allt man kan tänkas vilja veta om Philippe Gimel och hans viner finns att läsa hos Ingvar, eller varför inte i den här fantastiska transkriptionen hos Finare Vinare.
Più Rosso-Niels har däremot gillat Erste+Neues Leuchtenburg.

4 kommentarer:

Jörgen Andersson sa...

Hej Patrik, schiava - så trevligt! Har du provat Carlottos (finns hos Fabio & Mie)?
Jag har på senaste tiden verkligen försökt gilla sydrhônska grenacheblandningar, men det är som du skriver: tungfotat blir det och ett glas är oftast nog.
Vill däremot passa på att tacka för ett gammalt tips från dig, Gut Oggaus zweigelt/blaufränkisch Atanasius. Där var det lättdrucket och -fotat värre.

Italienska viner sa...

Hej Jörgen! Jo, vi har provat Carlottos och gillade den också (http://italienska-viner.blogspot.se/2013/10/schiava-nera-2012-gino-pedrotti.html). Tyvärr verkar Carlo sålt slut på Erste+Neues Leuchtenburg så vi får väl fylla på med några Carlotto istället.
Visst var Atanasius trevlig? Lättfotat var ordet.

/Patrik

Italienska viner sa...

Fel av mig! Det var ju Pedrottis schiava nera vi hade provat. Carlotto får vi kolla upp.

/Patrik

Jörgen Andersson sa...

Aha - Pedrotti, ytterligare en av Fabios producenter som jag hittills missat. Verkar klart intressant, av din sedvanligt oenopoetiska beskrivning att döma mer esoterisk och elegant än Carlottos, som nog kan beskrivas mer som en rätt lat charmör van vid att bli uppskattad och därför inte anstränger sig över hövan för att nå den extra lilla biten. Men jag gillar det, vilken vardag som helst i vilken vecka som helst. Ser att Pedrotti även gör en nosiola - snart dags för en tur till Torvegade verkar det.