Återbesök i Sturköbaren. Som vanligt ytterligt trevligt och som vanligt bjuds det rikligt av nya och spännande bekantskaper, ofta sådana som man inte råkar på någon annanstans. Här följer ett urval av höjdpunkterna:
Cuvée Frédéric Emile Riesling 2002 (Trimbach) En arketypisk Alsace-riesling från ett toppår. Alla önskvärda attribut är på plats: stadiga syror, utfyllande frukt och en intensiv petroleum-mineralitet. Rasande elegant och levererar absolut på topp just nu. Inte riktigt min påse dock - jag vill nog ha min riesling ung, kalkig och mer fruktfokuserad - men kul att få prova.
Le Chevalier de Sterimberg Hermitage 2009 (Paul Jaboulet) Apropå kul att få prova: När drack man en vit Hermitage senast? Och vilken Hermitage sedan! Superelegant med sin massiva tropiska frukt i centrum, kringbyggd av komplexa mineraltoner och rikligt med fatkaraktär av den snygga och exklusiva sorten. Här hamnar gissningarna på vit bourgogne av riktigt hög kvalitet. Komplett och i balans, sin ringa ålder till trots. Utan tvekan den här trions mest ekvilibristiska solist.
Kakas 2007 (Demeter Zoltán) är däremot den stabila och kontrapunkterande ackompanjatören som med sin läckra grönäppliga frukt och sin lite oljiga, viskösa karaktär, vinner mitt hjärta. Lika delar agrar rusticitet och aristokratisk elegans paras snyggt i den här renrasiga brygden (100% furmint) som med sina stringenta syror och sin stadiga kropp, understödd av ett subtilt oxiderat skimmer, faktiskt leder tankarna till både Vouvray och Jura.
Boca 1967 (Ermanno Conti) Det här är en av Ermanno Contis tidigaste årgångar. Castello Conti startades av Ermanno 1963 och drivs idag vidare av hans tre döttrar som fortsätter göra traditionella och ursprungstrogna viner på hög nivå.
45-åringen ser lite sliten ut i sin matta tegelbruna dress, men nosen fylls av härliga mognadsaromer där läder, svamp, eternellbuketter och torkad aprikos står längst fram och slåss om uppmärksamheten. I munnen är det inte riktigt lika upphetsande med en frukt som börjat kasta in handduken och svajig syrlighet. Riktigt skön sniff, dock.
Boca 1989 (Ermanno Conti) är så vitalt och i balans som ett vin någonsin kan bli. Det är först och främst i munnen som det brakar loss med ett fantastiskt elegant nebbiolo-fyrverkeri där tanniner och syror bildar ett slags gyllene snitt med den mörka och klockrena bigarråfrukten. Efter dryga timmen i glaset börjar även doften att berätta sin historia. Här bygger vespolinan och uva raran på och ger en smidighet, en renhet och ett fruktdjup som nebbiolo sällan klarar av på egen hand, utan att förfalla till en ren kraftuppvisning. Boca av den här kvaliteten med några år på nacken är bland det underbaraste som finns. Ren kärlek!
Ortensio Lando Valtellina Superiore 2008 (Luca Faccinelli) har vi druckit några flaskor av vid det här laget, och fäst oss vid rejält. Mycket trevlig valtellinsk nebbiolo som bara sett insidan av stora och gamla botti. Slank och spänstig i steget men likafullt med en söt rondör i frukten. Kanonvin till de utsökta viltfärsbiffarna.
Barolo Case Nere 2000 (Enzo Boglietti) är en powerhouse-barolo med pampig mörk frukt av plommon och bigarråtyp, uttalad tanninstruktur och lång mäktig eftersmak - ett njutningsvin. Mina gissningar landar snarare i Serralunga eller Monforte, än i La Morra. Modern barolo som klär utmärkt i barriquer och som befinner sig i helt rätt ålder för konsumtion nu. Ingen brådska dock, här finns stomme för flera års ytterligare ryggläge.
Quintessence Humagne Rouge 2009 (Benoit Dorsaz) Mycket läcker schweizare gjord på den rara druvsorten humagne rouge. VS har tidigare kallat den "gamay på steroider" men jag kommer på mig själv att tänka på zweigelt, nord-rhônsk syrah, dolcetto eller ruché när jag känner de här florala, aromatiska och intensiva fruktessenserna. Svala fina syror och mörk, köttig fruktpastill. Bedårande.
Rossese di Dolceacqua 2010 (San Biagio della Cima) Rossese vill vi dricka mer av. Vilken härlig ligurisk bekantskap! Även här rör vi oss åt gamay-/dolcettohållet beträffande fruktprofil och drickbarhet. Precis den typ av vin som jag inte kan värja mig emot - rent, friskt, upplyftande, läskande och funktionellt.
Vinosapiens noteringar finns här. Stort och varmt tack till P, A och O!
